Sill, potatis, gräddfil, jordgubbar och ett stort paket köttfärs till mina köttbullar. (Nej, jag har ännu inte kommit över min aversion för sill, och betvivlar att det någonsin kommer att hända) J gillar sill men mest den i senapsgegga.
Närmast kassorna lockade godiset förföriskt, och eftersom midsommar är en festlig högtid då det passar utmärkt att smaska i sig lite lösgodis mot slutet av kvällen, köpte jag en redigt stor påse som innehöll både det jag gillar och det J gillar. (J tycker om det mesta som är sött, men har en obskyr förkärlek för just röda ferrari-bilar)
Själv är jag svårt förtjust i salt lakrits, choklad och seg kola, gärna tillsammans med ett lite fruktigare alternativ som nappar, brio eller zoo.
Det är alltid en upplevelse att avnjuta en ask med aladdin-choklad tillsammans med min käre man.
Jag river snabbt åt mig det jag gillar bäst, dvs nästan ren choklad, kola och nöt-blandningar. J frossar belåtet i både rom-russin och körsbär i likör, avgjort de två mest äckliga bitarna i hela kartongen. Efter det går han fram som en grävskopa bland pralinerna och han ratar inget.
Hade jag vart ensam om asken så skulle jag nog ha kastat en tredjedel av innehållet.
Nåväl, något godis blev det inte ätet på midsommar men väl en hel del annat. Efter sedvanligt firande med pick-nick på en närbelägen 4H-gård blev det kaffe med kakor och sedan när vår ende kvällsgäst dök upp, åt vi en traditionell midsommarbuffé. Vi hade just satt oss till bords när jag insåg att vi glömt att lägga snapsen på kylning. Elände!
En kort stund grämde jag mig, eftersom vi enkom dricker snaps vid tre tillfällen om året i vårt hem; på jul, till påsk och sedan just på midsommar. Ja, i ärlighetens namn så kanske det kan bli en om det vankas kräftskiva framåt sensommaren också.
Men bedrövelsen försvann fort. Det fanns mycket annat gott att fukta gommen med och så förbaskat noga är det i alla fall inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar