Tre veckor före estimerad beräknad ankomst, anlände lilla S i en våldsam fart.
Faktiskt så raskt att en annan blivande mor fick förflyttas ut i korridoren till förmån för mig, eftersom det råkade vara fullbelagt på Mölndals BB just denna dag den 12:e april...
- Här är det bråttom! förkunnade en barnmorska snabbt och körde sängrally i korridoren, parkerade mig i det nyss nämnda övertagna förlossningsrummet, tryckte en lustgasmask i min hand och refererade till den som "min kompis". Och jo vi blev MYCKET goda vänner, masken och jag. Faktiskt så till den milda grad att jag vägrade att släppa taget, trots att jag till sist hade sugit i mig gas nog för att ta en flygtur till månen och tillbaka igen. Jag var i det närmaste helt borta och uppfattade inte ens när J kramade min hand hårt, och upprepade mitt namn med en antydan till oro i rösten.
Efter några minuter klarnade allt och jag kunde konstatera att jag hade fött barn, för det låg ett sådant i min halsgrop. Ett litet nätt flickebarn på 2720 gram. Allt hade gått utmärkt och vi mådde fint. (Så fint man kan må efter en förlossning givetvis, men efter omständigheterna var allt väl)
- Du måste kolla trycket med jämna mellanrum nu när du börjar bli äldre, sa människan.
Äldre...? Jaja jag förstår, men det bär mig emot att bli refererad till som äldre...
Nåväl. Med medicinering gick trycket ner till normal nivå till sist och jag fick åka hem till man och dotter.
Först mötet mellan systrarna avlöpte tämligen väl. Jag satt i soffan och ammade när lilla E kom hem från farmor. Avvaktande men glad kom hon fram och tittade på bebisen. - Bebis! konstaterade hon snabbt och vi höll med henne. - Bita mamma! sa hon sedan med uppspärrade ögon och ett brett leende. Vi skrattade gott och försökte förklara det där med amning och var noga med att påpeka att man faktiskt inte får bitas. Något som inte är helt lätt att kommunicera till en knappt två år gammal storasyster som plötsligt blivit väldigt stor i våra ögon.
Och så går dagarna. J gick tillbaka till jobbet, och mina dagar fylls av amning, blöjbyten, tvätt och anda hushållsbestyr. Den nya situationen är stundom ganska besvärlig för lilla E och utbrotten av svartsjuka tar sig våldsamma uttryck med krossade tallrikar och uthällda mjölkglas. Ett oändligt antal förtvivlade kastanden på golvet och tårar. Plötsligt backar hon i utveckling och kan inte längre gå utan vill bli buren, hur man äter själv har hon glömt, och det är bara jag som får mata henne. Annars äts det inte alls...
Men man får försöka förstå. Det här motsvarar ett förhållande där mannen plötsligt kommer hem och förkunnar för sin fru att älskarinnan nu kommer att flytta in och tillhöra familjen... Från att ha varit ensam med sina föräldrars fulla uppmärksamhet har lilla E nu fått konkurrens av en liten person som tycks fastkletad vid hennes mamma. Det kommer nog dröja ett tag innan allt normaliseras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar