Sjukt...

Lilla E var hängig i morse och ville bara gå och lägga sig igen efter frukosten. Febertermometern visade 38,6 och det blev ingen förskola.

Klockan var åtta på morgonen när hon kröp ner i sin säng och sedan gick dagen. Hela dagen...

När klockan var ett på eftermiddagen,

tyckte jag att det började bli dags för någon form av förtäring för sjuklingen. Hon var halvvaken och låg och gosade med sin tygkanin när jag kom in. Jag frågade om hon ville ha lite plättar och ett glas mjölk och det kunde hon visst tänka sig.

Men när jag värmt plättarna och satt fram dem på bordet, hade hon känt efter lite mer, och när jag bar ut henne till köket började hon snyfta att hon bara ville gå och lägga sig igen. Jag fick inte ens i ungen vatten, och nu började jag faktiskt bli lite orolig. Men jag bar tillbaka henne till sängen och där somnade hon igen, hopkrupen som en liten rosig kattunge.

Jag lät henne sova och ägnade tiden åt lillasyster, som just lärt sig manövrera gåvagnen och väldigt malligt trampade på över parketten. Men så klockan två slogs dörren upp och en liten lintott med håret på ända förkunnade att hon ville ha plättar...

Lika sjuk och eländig som hon var en timma tidigare, lika pigg och alert var hon nu. Fem plättar och ett glas mjölk slank ner, tätt följt av två havrekakor. Sedan lekte vi på hennes rum, byggde med klossar, läste böcker, sjöng och tittade på Daniel Tigers kvarter.

6 timmars sömn hade sopat bort alla spår av feber och sjukdom. Var inte det helt sjukt?