Vår källarvåning är i det närmaste helt orörd sedan 70-talet, och de blygsamma insatser vi hittills gjort är att riva bort all bilhandlarpanel, byta fönster och sätta in ett badkar i tvättstugan.
Badrummet, som var en väldigt tidstypisk upplevelse, var inrett med blå mosaik på golvet, blå badkar, toalett och handfat, samt samma bilhandlarpanel på väggarna som prydde hela resterande källarvåningen. (Någon måste ha kommit över ett restparti billigt...)
Ni kan säkert fundera ut vad som händer om man har träbeklädda väggar i ett fuktigt badrum...
När vi flyttade in så lät vi dörren dit vara stängd, eftersom stanken var fruktansvärd. En blandning av fukt, mögel och blöt träpanel fortplantade sig igenom hela källaren och uppför trappan. Efter ett tag insåg vi att det bästa var att riva ner allting till betongen. I några olika steg tog vi bort allt porslin, (utom toaletten som kunde användas i nödfall) och rev bort alla paneler och reglar. Stanken var överväldigande, men till sist var det i det närmaste tomt. Då konstaterade vi att taket utgjordes av en spännande byggteknik för 40-talet. Det var en kaka av bruk som målats vackert blått och under den; vass sammanhållen av ståltråd och hönsnät.
Vi lät taket bero, men så för någon månad sedan började vi återfå lusten för renovering och bestämde oss för att riva ner det där taket.
Sagt och gjort; utrustade med var sin vit saneringsoverall med luva, skyddsglasögon i plast samt andningsmasker och rejäla arbetshandskar gick vi lös på taket med var sin kofot.
Det var ingen lek. Visst lossnade stora bitar när vi slog och drog men det dammade något fruktansvärt och stanken från möglig vass stack i näsa och hals. Efter ett tag började J undra var det var i bruket. Asbest? Någon annan finfin kemisk uppfinning? Vi visste inte men beslöt oss för att byta andningsmasker lite oftare. Det fina dammet trängde in överallt och irriterade. Efter en liten stunds rivande var vi tvungna att gå ut och få frisk och ren luft i lungorna innan vi samlade energi nog att gå in i dimman och ta ett nytt tag. Vi fyllde hink efter hink med bitar av bruk, vass och ståltråd och till sist, efter ett par timmar var de 10 kvadratmetrarna tak borta och vi kunde äntligen få komma ur våra ebola-skyddsdräkter och duscha av oss skiten. Men gud vet vad det var vi andades in för jag snöt vitt damm ur näsan resten av den dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar