Drömmen om boken

Jag har en dröm.
Om att skriva en bok.

Den drömmen startade i en förälskelse till litteraturen. När jag lärt mig att läsa obehindrat som sjuåring upptäckte jag lyckan med böcker. Jag läste och läste.
Inför varje sommarlov besökte jag och mamma biblioteket i Sandared där jag i lugn och ro botaniserade bland hyllorna med barn-och ungdomslitteratur. När vi var klara åkte vi hem med två plastkassar fullproppade med böcker. Jag slukade böckerna i en rasande takt och tog varje tillfälle i akt att läsa. Den sommaren när jag var elva och allt i min påse var utläst, gick jag loss i min mammas låneskörd. Jag läste med förtjusning Stad-sviten av Fogelström, deckare av Agatha Christie, Raskens och var till och med inne och nosade på Grottbjörnens Folk men ratade den på grund av de ekivoka delarna som inte roade mig det minsta.

- Du ligger bara med näsan i en bok, ska du inte göra något annat?

Frågan var kanske berättigad, men jag var helt förtrollad av möjligheten att träda in i en annan värld. Jag lånade en ny omgång böcker på biblioteket,  låg sedan på mage på en filt i gröngräset och njöt av sol och humlesurr. Stödd på armbågarna sög jag in varje ord i Sagan om Ringen, Belgarion, Utvandrarna, alla Jan Mårtenssons deckare om antikhandlaren i gamla stan, Wallander, böcker av Stephen King. Jag tröttnade aldrig.
Inte helt olikt många ungdomar idag som försvinner in i datorns värld.

Skillnaden var att böckerna var mina vänner, och att jag tydligt förstod skillnaden mellan fiktion och verklighet. Jag riskerade inte att bli påhoppad, hatad, hånad eller förlöjligad.
Det var en stor anledning till att jag valde böckerna framför andra människor. Att komma hem från skolan till böckerna var som att få komma till en fristad. Att få ett långt sommarlov utan mobbarna, och istället för glåpord, uppfyllas av berättade historier som genom trycksvärtan på sidorna blev till bilder i mitt huvud. Det var underbart.

Så drömmen började få liv och näras. Jag fantiserade om att bli en stor författare och då skulle jag minsann visa alla mobbare att jag inte alls var värdelös och oduglig. Idéer och uppslag avlöste varandra. Små noveller kom till, ratades av mina krav på perfektion och nya försök mynnade ut i ett intet. Men drömmen finns kvar. Och kanske blir den sann en gång. Boken finns halvfärdig i mitt huvud. Nu behöver den bara komma ut.