Hur förklarar man för en femåring varför grannens flagga vajar på halv stång?
Hur berättar man om det hemska som hände i fredags på Drottninggatan i Stockholm?
Jag gjorde ett halvhjärtat försök när lilla E påpekade att flaggan hade åkt ner men bestämde mig för att inte komplicera saker ytterligare. Jag berättade att när något tråkigt hänt och människor inte finns mer, så sitter flaggan på mitten och inte uppe i toppen. Hon nöjde sig med det och släppte frågan för att istället hoppsa iväg med sin tygkanin i handen. Älskade barn...
En dag säger man hej då till någon och sedan ses man inte mer. En förälder, ett syskon eller ett barn kommer inte hem igen. En familj slits itu och livet blir sig aldrig likt mer... Hur förklarar man det?
Som så många gånger förut måste jag påminna mig om att:
1: Leva här och nu
2: Berätta för min familj att jag älskar dem
3: Vara oändligt tacksam för liv och hälsa
4: Skita i småsaker som är av ringa vikt
5: Inte skjuta upp saker till sen. Sen kanske aldrig kommer...
Och samtidigt går livet vidare. Trots katastrofer, våldsamheter, kris och terror finns det en vardag. Och idag är det lilla S födelsedag.
Vår lilla flicka håller på att bli stor och idag blev hon tre fingrar.
Nappar och blöjor håller på att fasas ut, och vagnen är avvecklad.
Nu går tiden fort...
Lyckliga är vi, som har fått två så fina flickor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar