När vi lämnade lillasyster i morse passerade vi skolan. Det som borde ha varit hennes skola. Vi mötte alla gamla kompisar från förskolan, förväntansfulla, hand i hand med sina stolta föräldrar. Skolgården var full av barn med skolväska på ryggen och pirr i magen. Men vi gick förbi. Bort till bilen för vidare transport till hennes skola. Den långt där borta, där hon bara känt barnen en vecka.
Jag ville gråta. Bet ihop och log för hennes skull. Ville inte låta henne märka min sorg, ilska och vanmakt över skolsystemet som berövat henne på skolgången med sina vänner i den skola vi har närmast till...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar