Igår var vi ute och körde hoj. Vi var ett gott gäng på 13 personer som flydde staden och Göteborsgvarvet. Det var varmt och vägarna lockade. Jag låg i den bakersta klungan och försökte öva mig på spårval och placering. Farten var som vanligt över medel, men på grund av vägens skick och många skarpa kurvor, inte övermäktig.
När jag kom upp i en skarp vänsterkurva såg jag direkt att något var fel. Hälften av mina kamrater hade stannat och en kille satte på varningsblinkers på sin hoj. Jag körde in till kanten och hoppade av. En av de andra killarna hade gått av vägen och hans BMW låg i diket...
Han hade inte gjort sig illa, mer än lite i ena handen men man såg på de svarta spåren genom hela kurvan, hur hojen hade lagt sig tidigt och kanat ut på kraschpuckarna. Några boende kom ut och frågade hur det hade gått, och vi kunde konstatera att det efter omständigheterna slutat väl. Vid inspektion framgick det att det låg en sträng av grus precis där han lagt ned.
En annan boende kom fram och flinade åt det hela och sa:
- Det var jävligt rätt åt dig, jag hoppas att du slog dig så in i helvete! Ni kör som fan här och det här är allmän väg!
Då ilsknade jag till, och med höjd röst förklarade jag att allmän väg innebar att vi hade lika mycket rätt att vara där som han, och att han inte hade med saken att göra. Han fortsatte gaffla och avslutade med att peta in sin ännu glödande cigarett i avgasröret på en av hojarna. (Lyckligtvis inte på Kermit, för då hade han fått se på fyrverkeri...)
Med gemensamma krafter lyckades killarna baxa upp hojen från diket och en kort inspektion gav vid handen att den klarat sig bra. En backspegel hade gått av och växelspaken var lite böjd. Kraschpuckarna hade tagit det mesta.
Tur i oturen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar