I morse var det inte roligt att vara mig...
Jag stod som ansvarig för en frukostföreläsning med 45 anmälda åhörare och tre talare i en lokal, som på plats, syntes passa dåligt för ändamålet. Ett febrilt arbete med att möblera om och mysighetsanpassa inleds... En halvtimma före start, upptäcker jag till min fasa att en helt avgörande del av ljudutrustingen jag hyrt dagen före saknas... Mixerbordet, som är hjärtat i hela anläggningen är inte med. Någonstans i virrvarret av alla svarta väskor har den blivit bortglömd, kvar i butiken...!
Jag bleknar och blir torr i halsen, pulsen stiger påtagligt, men jag uppvisar ett fokuserat och sammanbitet anlete. En mask av stel återhållsamhet, som inte förråder mitt inre kaos; den lilla tjejen Helena som helst av allt vill börja grina och låsa in sig på toaletten. Möjligen skvallrar min lätt vilda blick, och mitt korthuggna rörelsemönster om min inneboende stress när jag febrilt försöker knappa in numret på telefonen till uthyraren.
Han lovar att återkomma om en stund, skickar kort därpå sin nyvakna kollega till butiken att hämta den saknade mixern varpå han sätter sig i en taxi och anländer några minuter senare. Han kopplar ihop allt, testar ljudet och tio minuter före start är allt som det ska. Föreläsningen går galant, alla nöjda, alla glada...
Förutom min puls som fortfarande inte gått ner...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar