I morse när jag skulle låsa min lägenhetsdörr satt det en objuden gäst på väggen strax bredvid dörrklockan. En svart och tämligen välväxt spindel hade tagit sig in genom ett av de öppna fönstren i trapphuset, och bestämt sig för att väggen utanför just min dörr var mest hipp att hänga på.Nu är jag inte sådär våldsamt sjåpig när det gäller spindlar, så jag lät honom eller henne sitta kvar där (den störde ju inte nämnvärt)
Döm om min förvåning när jag återkom i eftermiddags från jobbet och spindelrackarn satt kvar på exakt samma ställe. Jag funderade på om stackarn hade lämnat jordelivet och lämnat skalet kvar, men när jag försiktigt blåste på den, viftade den upprört med frambenen och såg märkbart irriterad ut. Så åter igen lät jag min beundrare (eller stalker) sitta kvar i trappan.
Inne i lägenheten var det varmt, ja rentat kôvet som mormor alltid brukade säga. (Borås. reds anm.) Så jag öppnade upp balkongdörren och inom loppet av tio minuter hade först en jordgeting och sedan en humla förirrat sig in och runt i rummet. Så tröttsamt! Inte heller getingar eller andra sticksiga insekter får mig något vidare upprörd, men de kan ju vara en smula irriterande...!
Jag avskyr att jaga runt flygfän och vifta ut dem, för de tycks aldrig fatta att man faktiskt försöker göra dem en tjänst! Istället börjar de surra runt, lätt panikslagna, och dunkar i både väggar och tak.
Den här gången hade jag tur. Av en lycklig slump hittade först jordgetingen ut och sedan även humlan. Och spindeln...? Tja så vitt jag vet så sitter den kvar...
Och i huvudet klickar LP-spelaren igång med Styles gamla dänga från 1989: Hänger utanför din dörr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar