Jag var i Stockholm under onsdagen och torsdagen. Man brukar vara ganska sliten när man står och väntar på tåget på perrongen men glad ändå för att man snart är hemma.Det var förr det. När tågen gick i tid...
När vi stod där, jag och kollegorna i god tid, ropades det ut i högtalarna att vårt tåg med avgångstid 16.10 var försenat på grund av fordonsfel. Sedan började det roliga... Man flyttade fram tiden först med med tio minuter i taget och sedan med tjugo minuter varpå man informerade via högtalare att tiden skulle kunna flyttas både fram och tillbaka så det var ingen idé att gå iväg och sätta sig ner någonstans.
Det var fullsmockat av folk och andra tåg kom och gick på spår 12... Det var varmt, solen bakade på och det fanns ingen skugga... Tiden gick och när 17.10 tåget kom utbröt smärre panik på perrongen. - Är det här vårt tåg? Kan vi ta det här? Men nu kommer vagnarna i fel ordning!
SJ hade så förtänksamt placerat ut en man i uniform vid plattformen och den stackaren blev nästan nedbrottad i folkmassans iver att höra vad han informerade om. Nej, detta var inte det försenade 16.10-tåget och nej, man kunde inte byta till det om man var bokad på det tidigare. Efter några minuter ropade de åter ut i högtalarna att ny avgångstid för 16.10-tåget var 17.20...! De två tågseten hade inte gått att koppla ihop så istället fick man köra dem som två separata tåg...
Till sist kom så vårt eländiga tåg in. Då hade jag tuggat på mitt åksjuketuggummi sedan kl fyra och jag kunde bara hoppas att effekten skulle hålla i sig hela resan. Jag var varm, trött, törstig men inte irriterad. Jag iddes inte... Men jag kan bara fundera över hur många timmar av mitt liv SJ = Shitty Junk är skyldig mig, totalt sett...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar