Löning!

Visst är det ljuvligt när dagen D infinner sig? När det rasslar till på det ökentorra kontot och slantarna rullar in? Härliga tider!

Magnus Ugglas gamla dänga "Kung i Baren" är faktiskt inte så långt från verkligheten. I alla fall har jag ett uppdämt behov som fullständigt briserar när lönen kommer. Och om man studerar folklivet på stadens gator runt den 25:e så har jag många bröder och systrar som reagerar på liknande sätt.

För en kort stund känner jag mig rik och frikostig. Unnar mig det där extra och tänker inte så mycket på vad det står på prislappen. - Åja försök inte, säger ni nu. Du är ju för sjutton fullblods-knalle och en sådan slösar minsann inte hämningslöst.

Nej, det gör jag inte, men jag är ännu mer mottaglig för bra priser, rea och erbjudanden utan att för den sakens skull pruta.

Ni vet väl vad de säger? Smålänningen frågar:

-Hur mycket kostar det? Och Knallen frågar:

- Hur möcke sa ja betala?

Jag fyndar hjärtans gärna, men så mycket Knalle är jag inte, så att jag kan förmå mig att be dem "göra något på priset" eller fråga om det är deras "bästa pris".

För mig går kvantitet ofta före kvalitet. Jag är ingen slösare, så faktum är att jag hellre köper två billiga par skor av lite sämre kvalitet än ett enda par dyra fina skor till samma pris. Därför äger jag inte så många s.k "Märkesvaror" Jag vill inte bara ha råd med ett plagg när jag kan få tre!

Det är ju inte alltid som pris och kvalitet hänger ihop, och ibland tycker jag att det blir löjligt när alla springer runt i likadana svindyra jackor, tröjor, jeans och skor, med mer eller mindre framträdande märken på, bara för att det är just en märkesvara. Inte för att den är bättre eller ens snyggare än andra...

Tramsig märkeshysteri om ni frågar mig...!

Så nu mina vänner, blir det shopping i helgen. Härliga tider, som sagt!