I vilket fall som helst, så minns jag speciellt hur det var när fantasin tillfälligt tröt och man inte för sitt liv kunde komma på något att göra. Hur frustrerande det var att vara helt sysslolös och grinig. Och det medförde såklart ett ganska intensivt tjatande på den ömma modern:
- Mamma jag har trååååkigt!!
Inte blev det festligare för det, mer en lätt irriterad stämning och tunga suckar med ett gott råd från hjärtat:
- Du får väl hitta på något!
Kära nån så dumt sagt... Om jag hade haft inspiration så hade jag ju givetvis för länge sedan sysselsatt mig själv, och inte behövt hjälp från övriga familjen.
Nu var jag inte så ihärdig i mitt tjatande för min mor kom ofta med tämligen ointressanta och rentav skamliga förslag, som att jag skulle städa mitt rum eller på annat sätt bidra till hemmets skötsel och det var ju inte tråkiga eller jobbiga saker jag ville ha att göra.
En dag kom jag på den briljanta idén att tillverka en idébox. Helt enkelt en plåtburk, en gammal kakburk tror jag att det var, som jag sedan fyllde med små lappar. På lapparna skrev jag allt jag kunde komma på. Cykla, ringa en kompis, leka affär, rita, skriva en berättelse, plocka blommor, pyssla, rasta kaninen, rota i syrrans rum osv. Mycket påhittigt!
När jag blev uttråkad och rastlös tog jag således fram min burk och drog en lapp. Ett utmärkt sätt att fördriva tiden för ett barn.
Idag är det sämre beställt. Vi är så bortskämda med upplevelser, känslor, syn- och hörselintryck och annan stimuli och när det blir tomt uppstår en frustration som är svår att matta.
Där är jag nu... Jag har trååååkigt!!!
Jag vill ha en boost, ett lyft, en kick. Förnyelse och må-bra-känsla. Allt för att förtränga att det är höst och det enda roliga man har att se fram emot, är jul om sisådär tre månader...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar