Oxveckorna

Det är så seeegt!
Vintern behåller sitt grepp, men i sann Göteborgsk anda har det vackra vita snölandskapet förbytts i mer välbekant grå smuts, dimma, regn och grus.
Oxveckorna är ett bra uttryck. Väldigt målande för hur det känns just nu. Trögt, långsamt och tjurigt...
Idag är det råkallt och blåser snålt. Den enda ljuspunkten denna tisdag är datumet. Det är den 25:e! Lön således.
Lägenheten är uthyrd, flyttlasset har gått till huset och möblerna är på plats, men vi lever i ett kartonghelvete...
Mändgden flyttlådor, papperskassar, svarta sopsäckar och alla annan bråte gör att jag blir helt uppgiven, och J nästintill handlingsförlamad... Var ska man börja? Och vad gör man, när det man packar upp, inte ryms i det lilla husets ganska begränsade förvaringsutrymmen?

Katten, som under inflyttningen misstänksamt ockuperade dörrmattan, om människorna skulle få för sig att försvinna utan henne, har vant sig, och förlustar sig genom att provligga samtliga nya möbler. Även flyttkartongerna utgör lämpliga viloplatser och hon måste testa dem alla.

Men när fröken Katt en dag bestämde sig för att testa klorna på min soffa, fick hon sig en välriktad stråle vatten från uppfostringsflaskan, som jag så förtänksamt placerat ut på soffbordet. Det gjorde henne lika delar förvånad och förnärmad, men minnet är kort, och när hon hade tvättat sig och lagt pälsen i ordning gjorde hon det igen med samma påföljd. Hoppas att budskapet gått fram nu.