Tankar i barskåpet

På botten i ett vitrinskåp av ek förvarar jag min nätta samling av spiritus, och vid flytten till huset fick även J:s alkoholhaltiga drycker inleda samboskap med mina tämligen ålders-stigna flaskor.

Det blev en imponerande samling av de mest skilda slag, och arrangemanget framkallade viss munterhet. Bland annat kunde jag konstatera att min halvtomma flaska med läckert blå Curacau, nog hade passerat bäst-före-datumet, liksom den överblivna slatten med illande grön Kiwi-Pepino.

De färgglada vätskorna fick mig osökt att minnas min barndoms kalas då det till kaffet alltid bjöds på avec. Jag var bara en liten skitunge men tyckte det var väldigt kul att botanisera nere i den kombinerade mat- och vinkällaren, för mina föräldrar hade samlat på sig en imponerande mängd tax-free-dryck under sina utlandsresor.

Där fanns bland annat fina bubbliga flaskor med gyllengul bananlikör, och det bästa; en vacker prinsesslik flaska med magiskt violett innehåll som jag inte kunde stava mig igenom etiketten på. (Det var givetvis den stora åttiotalsflugan; Parfait d' Amour)

Vid kalasen tog jag på mig uppgiften att samla ihop en ansenlig mängd flaskor som jag tyckte att mina föräldrar skulle bjuda sina gäster på. Besviket kunde jag konstatera att de inte alltid uppskattade mina små färgglada förslag utan hellre föredrog de trista säkra korten: Amaretto, Baileys och kakao-likör...

Men ibland var det till min glädje någon som vågade sig på ett glas av det där vackra, och då kände jag mig väldigt nöjd med mig själv.

Så här i vuxen ålder inser jag att det som ser vackert ut inte nödvändigtvis behöver smaka lika trevligt, och jag är heller inte så förtjust i likörer. Men det ser ju tämligen dekorativt ut i skåpet så de där flaskorna får nog stå kvar ett tag till.