Gårdspump

Det här är ingen bebisblogg. Inget forum för hyllningar av moderskapet, eller totalfokus på den nya familjesituationen. Men visst kommer lilla E att förekomma i inläggen men inte idag. 

För idag ska vi prata om gårdspumpar. 

När jag var barn och på besök hos morföräldrarna i sommarstugan var den ett spännande inslag i lekarna. Den stod inne på grannens tomt men eftersom de sällan var där, fick vi gärna gå över den lilla bäcken i skogsdungen som delade tomterna och pumpa upp vatten. 

Inte för att det behövdes till hushållet, mormor och morfar hade egen brunn med indraget vatten i huset, men för min syster och mig och våra kusiner (som alla var stads-ungar) var det en hjärtans fröjd att kraftfullt pumpa handtaget upp och ner och sedan höra bubblet när vattnet kom forsande ur munstycket. Vi skrattade och tjöt av skräckblandad förtjusning när vattnet plaskade ner och vi blev duktigt våta om de bara sommarfötterna. 

Det tycks vara något magiskt med barn och vatten som gör att ingen normal unge kan motstå vattenlekar eller vatten i någon form. Bäckar, sjöar, pölar, vattenspridare, fontäner eller bara en hink med vatten är ett fantastiskt spännande äventyr. 

Sommarstugan är för länge sedan såld men jag vet att pumpen i grannens trädgård finns kvar. 

Därför blev jag så glad när J föreslog att vi skulle skaffa en gårdspump till vår gamla brunn som inte längre användes men som fortfarande innehåller vatten. Efter ett visst sökande hittade vi den; en grön Kronans gårdspump, precis som den jag lekte med som barn. 

Nu är den installerad och med en rysning av välbehag provade jag den, och minsann, om jag inte blev precis lika fnittrigt förtjust som för trettio år sedan!