Höst igen...

Det var påtagligt att hösten var kommen på allvar när vi kom hem från solen och värmen. Regn och blåst välkomnade oss, och plötsligt var det dags att rusta för nästa årstid.
I söndags bar vi in bord och stolar från altanen och kånkade upp dem på vinden. Mina tomatplantor som nu till mesta delen bestod av gula blad och halvruttna tomater fick göra sällskap med innehållet i balkonglådorna och förpassas till komposthögen en bit upp i skogen.

Efter röjningen på altanen gav jag mig i kast med att rådjurssäkra mina buskar med nät och stolpar. Tyvärr hade höstfloxen som jag planterade för ett par veckor sedan redan hamnat i magen på de glupska kräken, och kvar fanns bara några ledsna pinnar som stack upp ur jorden. Jämmer och elände! Ser jag de där marodörerna ska jag minsann jaga dem så långt att de aldrig mer hittar till mina planteringar.

Men hösten är ju inte bara mörk och trist.
Igår var en sådan där underbar mellandag med sol och friska dofter från skog och mark. Med lilla E i vagnen gav jag mig ut på en långpromenad och i två härliga timmar andades vi frisk luft och sol. Jag i rask takt, och lilla E sovande, vaggad till sömns av de ojämna skogsvägarna.

Framåt kvällen började det blåsa och regnet smattrade mot rutorna igen. Men det gjorde inte så mycket. Nu kan man ju få sitta i soffan och mysa framför en film, med tända ljus och en brasa sprakande bakom glaset i spiskasetten. Det har ju onekligen sin charm det med.