Konsten att vakna

Har ni någon gång tänkt på hur många olika sätt det finns att vakna på, eller snarare bli väckt på? Den härlig känslan att självvakna helt utsövd, är ju tämligen sällsynt (och med småbarn helt obefintlig) men olika väckningsprocesser har ju olika effekt. Jag har alltid med bestämdhet hävdat att snooze är Djävulens påfund. Är man trött vill man sällan kliva ur den varma goa sängen, och att bli väckt är mest en plåga. Så varför väljer man då att dra ut på det hela och bli väckt igen och igen!? De som snoozar på morgonen och låter alarmet ringa upprepade gånger med några minuters mellanrum måste vara självplågare!

När jag var liten, minns jag att mamma kom in i rummet på morgonen och sa något i stil med - God morgon lilla solstråle, dags att stiga upp. Hon satte sig på sängkanten och strök min kind. Ju äldre jag blev (och mer ovillig att gå ur sängen) desto bestämdare blev väckningarna. Hon började med att öppna dörren och förkunna att det faktiskt var morgon, och sedan agera snooze själv genom att titta in med jämna mellanrum för att se om yngsta dottern hade masat sig ur sängen ännu.

I mina hormonstinna tonår flängde hon ganska bryskt upp dörren och tände lampan i taket. Fyy så hemskt det var att bli väckt så abrupt! Inte undra på att man var som ett åskmoln under dagens första timmar. Jag försökte förklara att jag föredrog att bli väckt lite försiktigt och kärleksfullt och föreslog att hon skulle återgå till min barndoms lilla ritual och gärna referera till mig som sin lilla solstråle.
Om hon inte skrattade rått så såg hon i alla fall på mig med höjda ögonbryn och en lätt road min. Men morgonen därpå gjorde hon i alla fall ett försök, om än tämligen misslyckat. Med samma energi som vanligt slängdes nämligen dörren upp och från ljuset i dörröppningen kunde jag höra en kraftfull stämma: - God morgon solsken, eller vad det nu var!

Med lilla E blir nätterna inte längre som förr, när det enda man väcktes av var ett och annat kattslagsmål i källaren, eller en musjakt över parketten. Mina nätter är uppdelade i tre delar där sömnen avbryts av knorranden, ynkanden, gnällanden och till sist småskrik som indikerar att barnet är vaket, och därtill hungrig som en varg. När jag sömndrucken och yrvaken lutar mig över spjälsängen kommer belöningen. Ett tandlöst, strålande och innerligt leende möter den trötta mamman och när amningen är klar en kvart senare, somnar lilla E snabbt igen i sin säng och ytterligare några timmars sömn väntar mamman. Tills nästa amning.