Innan resan var vi lite oroliga för hur det skulle gå att flyga med Lilla E som bara hunnit bli tre månader, men det gick faktiskt över förväntan.
Första etappen inleddes okristligt tidigt. Redan vid halv sex var vi på Landvetter och checkade in allt vårt bagage som mer liknade en packning för en jorden-runt-resa. Vi flög till Bryssel och bytte där till nästa flyg som tog oss till Neapel. Därifrån blev det taxi ca 1 timma och 15 minuter på små slingriga vägar som klättrade uppför bergssluttningarna. När vi kom fram och öppnade bildörrarna var det hett. Över 30 grader, och den temperaturen höll i sig hela veckan. Positano är en trappornas stad och bara för att ta oss ner till vårt lägenhetshotell fick vi släpa alla väskor över 100 trappsteg ner i små trånga gränder. Vi hade barnvagnen med men den kunde vi lika gärna ha lämnat hemma. Den var inte utanför rummet en enda gång under vistelsen utan fungerade bara som säng till lilla E.
Rummet var litet med ett pentry och dubbeldörrar ut mot balkongen som vette ut över det glittrande havet. En bit utanför stranden låg mängder av båtar ute på redden eftersom det inte fanns någon riktig hamn utan bara en liten kaj där utflyktsbåtarna kunde lägga till.
Dag två i Positano var det dags för bröllopscermonien. Under en vit baldakin som skydd mot den väl starka solen, med en lokal vigselförrättare blev J:s syster och hennes sambo äkta makar. Hon var fantastiskt vacker i sin klänning och de såg så lyckliga ut. På kvällen blev det middag på en restaurang och både vårt lilla troll och deras ett-åring skötte sig utmärkt genom att sova sig igenom hela middagen.
Under resten av veckan gjorde vi bara en enda utflykt som gick till Capri, 25 minuters båtresa från Positano. Det var för varmt för att göra mycket annat än att ligga på stranden. Lilla E fick ligga i skuggan på en filt i bara blöja men hon såg ut att trivas med det. Mitt på dagen gick vi tillbaka till lägenheterna för att äta lunch och sedan återvände vi till stranden. Det var ett kånkande och bärande och klättrande i trappor som var helt galet!
Även om det var skönt att slippa frysa så var det lite väl varmt för vår lilla familj. Tyvärr kunde vi inte ha på AC:n på rummet för direkt började lilla E rossla och näsan rann. Istället fick vi kyla ut när vi inte var där, och bara ha dörrarna på glänt på natten. Det var varmt, men varje gång någon av oss klagade, påminde den andre snabbt om regnet och rusket hemma och då kändes det mer uthärdligt.
Veckan gick mot sitt slut och sista kvällen träffades vi i den största lägenheten allihop och satt på terassen där vi fick se ett märkligt skådespel. Hela dagen hade det växlat mellan sol och mörka molnfronter med några regnstänk, och på kvällen blev det plötsligt ännu varmare. Till sist kom urladdningen och mullret blandades med blixtar som korsade himlen ute över havet.
Nästa dag lämnade vi Positano. Tyvärr strulade det väl mycket för oss vid hemresan. Vid incheckningsdisken på Neapels flygplats ringlade kön lång och trots att det drog ut på tiden öppnade de inte fler diskar. Lilla E blev hungrig och jag stressad. När det blev vår tur snattrade italienskorna bakom disken länge sinsemellan och sedan meddelade de att lilla E inte fanns registrerad...! På resan ner hade hon varit med som ett tillägg på sin pappas biljett eftersom hon inte hade någon egen flygstol men nu var den bokningen plötsligt borta.
Efter mycket dividerande och många telefonsamtal blev vi nu ivägskickade till en biljettlucka längre bort där de kanske skulle kunna hjälpa oss. Kvinnan bakom plexiglaset knappade på sin dator en stund och uppgav sedan att vi nu kunde återvända till incheckningen och att allt skulle finnas där. Men när vi kom tillbaka kunde de ändå inte hitta henne i systemet. Klockan gick och irritationen växte i kön. Flygtiden sköts fram en halvtimma och mina nerver hängde utanpå. Skulle vi inte komma med flyget? Till sist tog den ena kvinnan fram en penna och skrev "+ infant" på ett av våra boardingkort. Det hade vi kunnat göra själva...
Sedan uppstod nästa problem. Barnvagnen hade vi packat ner i en hyrd väska för att skydda den från skador. Personalen såg helt oförstående ut när vi ville checka in den. De hade aldrig sett en barnvagns-väska förut och istället för att direkt checka in den som udda bagage började de tjafsa om att vi hade fler väskor än vi fick ha. Det hade inte varit något problem på resan ner men nu tog det stopp. Klockan tickade och till sist tappade J och hans pappa tålamodet och en häftig ordväxling utbröt vid disken. En kvart före planet skulle lyfta fick vi äntligen lämnat in vagnen och nu löpte vi gatlopp genom flygplatsen för att passera säkerhetskontrollen och så småningom komma till gaten.
Sedan gick allt bra men vi var trötta när vi äntligen nådde Landvetter. Lilla E sov i sitt babyskydd som hon mer eller mindre hade bott i hela veckan. Det regnade ute och inpackningen av bagage i bilen blev en blöt historia. När vi kom hem kändes trapporna upp till entrédörren lättare än vanligt och vi log bara lite trött åt kattens välkommen-hem-present; en rödhake i matskålen. Det var en fin vecka med många trevliga upplevelser, men det var skönt att vara hemma igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar