Just nu känner jag mig så illa till mods. Så berörd av tidningarnas rubriker om Anna 9 år. En alldeles vanlig torsdagsmorgon på väg till skolan försvinner hon. Skolan missar att Anna inte är på lektionerna och slår inte larm. När Anna inte kommit hem från skolan på eftermiddagen kontaktar hennes pappa polisen... I ett vanligt villaområde en vanlig dag händer det som inte får hända. Man utfärdar larm, skallgångskedjor upprättas, Missing People gör ännu en fantastisk insats i samarbete med polisen. Man letar överallt men ingen har sett Anna... Förrän sent på natten, då en kvinna i Missing People möter en man på gatan i närheten av där Anna försvann. I sällskap har han ett barn iklätt en för stor herrjacka med en luva uppdragen över huvudet. - En pojke, förklarar mannen, och anledningen till att de befinner sig där är att de har delat ut smörgåsar till skallgångskedjan. Kvinnan tror honom inte. Hon drar ner luvan på barnet och ser att det är den saknade flickan.
Jag ryser när jag läser om det. Känner så med föräldrarna men är samtidigt glad och lättad att Anna är återfunnen vid liv. Gud vet vad hon har varit med om, men hon lever.
Minns samtidigt Engla, som också hon rövades bort men mördades. Hennes mamma och pappa får aldrig mer hålla om sin lilla flicka. De får inte vara med på fler skolavslutningar, fira födelsedagar, se henne växa upp till en ung kvinna.
I samma tidning läser jag om en mamma som är anhållen för misshandel och grov kränkning av sina egna barn. Hon har piskat dem med sladdar, bränt dem med knivar, bundit fast dem och hotat dem. Då minns jag Bobby. Pojken som torterades och misshandlades till döds av sin mamma och styvfar.
När jag ser lilla E sova fridfullt under en filt i soffan med nappen i munnen och favoritkaninen under armen känner jag en så stark kärlek till henne. En mors kärlek är villkorslös heter det, och en mamma blir till en lejoninna när hennes unge hotas. Men vad är det för sjuk värld vi lever i när den som ska stå för trygghet, kärlek, värme och tröst istället blir förövare? När mamma eller pappa utsätter sina egna barn för hot, våld och övergrepp? Jag kan inte förstå det.
Jag betraktar mitt barn och tänker för mig själv att jag ska göra allt jag kan för att skydda henne. Jag överöser henne med pussar, kramar henne och berättar för henne hur mycket jag älskar henne. Och om någon någonsin, på något sätt skulle skada min lilla flicka, då... Gud hjälpe den personen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar