Hej 2014!

Nej, det blev inte ett endaste inlägg under december månad, och det berodde inte så mycket på att mitt liv under denna tidsperiod var tomt och innehållslöst och därmed inte värt att skriva om. Anledningen var helt enkelt en särdeles stressig julmånad.

Med tungt hjärta fick jag till sist inse att det enda rätta var att sänka mina krav och ambitionsnivån på förberedelserna inför julfirandet. Det blev inget brödbak, inga mängder med julgodis att ge bort, ingen fönsterputs och ingen egenhändigt kokt skinka. Men vet ni vad? Det blev jul ändå Och en alldeles finfin jul!

Vi samlades hemma hos oss på julafton och hade lite knytkalas. Julmat i mängder, Kalle Anka på TV och besök av Tomten.

Tomten ja... För första gången visade lilla E upp en fullt normal reaktion vid synen av en för henne helt okänd  kufisk figur i stort vitt skägg. Hon blev livrädd och sprang iväg gråtandes för att gömma sig bakom våra sängar. 

Och den ömma modern drog en djup suck av lättnad! Äntligen visade barnet upp en sund inställning till något okänt och en smula skrämmande. Lilla E som annars är ett frejdigt barn som visar tillit till allt och alla. Som inte visar rädsla för vare sig djur eller människor, höga ljud eller plötsliga rörelser. En smula bekymrat har jag konstaterat att hon låter sig lyftas upp i famnen på för henne helt okända människor (mina kollegor) utan att visa reservation eller en smula blygsel som andra barn i hennes ålder vanligtvis manifesterar.  

I tryggheten från farmors knä utrustad med napp och kanin betraktade hon misstänksamt farbrorn med säcken länge innan hon belåtet ägnade sig åt att riva av pappret på sina julklappar. I ett av paketen fanns en docka från mormor och morfar och den bar hon stolt runt på och pussade glatt. Inte helt traumatiserad efter upplevelsen med Tomten.

Efter vår sedvanliga jultrné till Borås och Rydaholm landade vi hemma igen ett par dagar innan nyårsafton. Vi hann väl knappt komma innanför dörren innan katten som nådigt hälsat oss välkomna hem igen uppgav ett vrål av smärta och överraskning. Lilla E hade slängt igen dörren till sovrummet och katten hade svansen emellan!

I ett kaos av katt, barn väskor och påsar över golvet kunde jag ändå konstatera att det inte var själva svansen som kommit i kläm utan pälsen på svansen och visst gjorde det ont när kissen försökte slita sig loss, men det gick bra och vi slapp uppsöka djur-akuten.

Nyårsafton förflöt i stillhetens tecken för att brisera i en explosion av fyrverkerier framåt tolvslaget. Då sov lilla E gott och vi stod ute på altanen och skålade in det nya året.

 

Det ska bli spännande att se vad 2014 har i beredskap åt oss. Vad det än är så tar vi oss an det tillsammans, vår lilla familj, och det är en betryggande tanke. God fortsättning på er!