Den obligatoriska frågan kommer lika säkert som den första blixthalkan och jag blir lika trött varje år. Missförstå mig rätt, jag älskar julen! Jag skulle rentav kunna kvalificera mig i kategorin äkta julfascist. Alla ska mysa bland juleljus och grandoft. Det kan inte bli för mycket pepparkakor och Stilla natt för min del. Men...
Jag är emot önskelistor. När jag var barn hade listan ett tydligt syfte och var ett sätt att kommunicera vad man mest ville ha (även om det alltid stod "Hund!!!" med spretig stil längst upp på min och det ändå aldrig blev någon hund...) För som barn har man ingen egen ekonomi, inga egna pengar att handla för, och därmed heller ingen uppfattning om vad saker och ting faktiskt kostar..
Som fattig student fanns det också en poäng med att önska sig saker som man inte hade råd att köpa, om man inte skulle leva på svältgränsen ett bra tag för att kunna spara ihop av sina surt ihoplånade slantar med avsändare från CSN.
Men idag, när jag arbetar och har en god inkomst som räcker och ibland även kan förgylla tillvaron med en liten guldkant så finns det inget behov av att önska sig saker som jag ändå skulle kunna köpa själv. Det blir bara ett sätt att byta pengar på...
Men nu tror du givetvis att jag inte tycker att man ska ge varandra julklappar, och där har du fel! Jag ger gärna bort julklappar men då ska det vara roliga saker som mottagaren uppskattar och inte heller vet att han/hon har ett behov av. Något som vederbörande aldrig skulle komma på att köpa till sig själv! Se det som en utmaning som heter duga!
Därför tänker jag inte fråga min familj vad de önskar sig i juklapp utan tänker ta reda på vad som är lämpligt att ge dem på helt egen hand. Och nu är vi snart inne i december månad så det är dags att börja. Önska mig lycka till på min
klappjakt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar