Men det finns ett område där jag är lika talanglös som ovillig att inträda, och det mina vänner är i sy-konstens värld.
Jag avundas verkligen de som lätt och galant svänger ihop gardiner och kuddöverdrag på löpande band, de som under kreativitet och av eget intresse syr kläder till sina barn, såväl till dem själva. Tänk att kunna tota ihop en klänning i en modell som avgjort passar ens kropp, till skillnad från köpekläderna som sällan eller aldrig sitter perfekt. Att kunna välja och vraka bland fantastiska tyger och ljuvliga mönster och skapa sin egen garderob. Tänk...
Själva ordet "sy" får mig att rysa till och få en fadd smak i munnen. Jag minns de ständiga bråken med symaskinerna i skolans obligatorsika sy-undervisning, - trä den som ett N, gasa inte för fort för då trasslar tråden, mät två gånger, klipp en... Nåla noggrant och glöm för all del inte att stryka sömmarna på baksidan, Jag avskydde det! Så fort man fick, bytte jag över till trä- och metallslöjd och även om jag inte heller där var högpresterande så klarade jag mig betydligt bättre än i den förhatliga sy-slöjdssalen.
För det mesta klarar man sig utmärkt utan dylik kunskap för det mesta går att köpa, men vad gör man när man behöver nya gardiner och inga mått stämmer med fönstren? Vad gör man när man vill ha en sänggavel i ett snitsigt tyg eller en nytt kuddfodral?
I mitt fall handlar det om att blotta sina tillkortakommanden genom att ödmjukt be om hjälp. Jag ringer min mamma... (Som aldrig blir det minsta förvånad när hon hör att ärendet avser någonting rörande nål och tråd...)
Min mor är en begåvad sömmerska och är både säker på handen, med en god portion kreativitet och känsla för design. Något som hon bevisat återkommande gånger i livet. En av gångerna minns jag alldeles särskilt. Under sista året på gymnasiet var det studentbal och till min vackert skimrande blågröna klänning ville jag ha ett lämpligt ytterplagg. En sammetscape.
Jag hade en väldigt klar bild inne i mitt huvud på hur den skulle se ut och utifrån mina instruktioner skapade hon under långa kvällar vid köksbordet en nattsvart sammetscape exakt så som jag hade önskat. Den är fantastiskt vacker med ett underbart fall, en liten upprättstående kragkant och en stilig agraff för att hålla ihop den. Jag kände mig så fin och kan fortfarande känna djup beundran och respekt för min ömma moders sömnadskonst.
Heders till dig mamma!
Menar du textilslöjd?
SvaraRadera;p