För visst är det så, att med solsken kommer även insikten att Göteborgsvintern har beslöjat husets ögon med obscena mängder salt och smuts.
- Jag MÅSTE verkligen putsa fönstren hemma!
Orden löpte som ett mantra genom kontoret och följdes upp av kollegornas instämmande nickningar. Någon hade spolat av rutorna med trädgårdsslangen för att grunda inför kommande putsning och någon tänkte sig att köpa in tjänsten för att själv slippa hänga på stegar och klamra sig fast i mittstolpar.
Själv kände jag mig trött inombords. Hemma hos mig ser fönstren fruktansvärda ut, och det är ingen underdrift. Vi bytte ju fönster för ett år sedan och då putsade jag dem i husmoderlig nit. När vintern och julen kom orkade jag inte upprepa proceduren utan lät det bero. Nu går det inte att bortse från det faktum att vi missar en del dagsljus på grund av ett tjockt lager fett, salt och smuts.
Men så drog jag mig till minnes att vi fick en fönsterputsningsmaskin i julklapp och den väntar fortfarande på att bli invigd. Nu är det heller inte lika besvärligt eftersom man slipper att balansera på stegar från utsidan. De nya fönstrena är vändbara och därtill med tre-glas vilket innebär att man slipper dela dem, putsa emellan och sedan svärande göra om det eftersom det rinner när man äntligen har fått ihop skiten igen.
I huset i Sandared var det enorma perspektivfönster som mamma slet med minst två gånger om året. Jag kan fortfarande minnas hur hon muttrade fula ord när hon efter att nogsamt ha tvättat, torkat, klämt ihop och vänt tillbaka hela härligheten betraktade en liten retlig rännil av vatten som muntert sipprade ner över den nyputsade rutan. Fram med den rejäla skruvmejseln igen och så var det bara att börja om.
Men känner jag våren rätt så kommer den hånskrattande vräka ner ytterligare smutsig nederbörd över nogsamt fejade glasytor.
Din analys är riktig, det är alldeles för tidigt :)
SvaraRadera