Jag överväger att ge upp. Trädgårdssäsongen 2014 får anses vara förlorad för min del.
Alla ni som kan något om trädgårdar, vet att om man inte håller efter ogräset under senvåren, så kan det snabbt ta över, och i en del fall till och med ta död på en trädgård.
Jag orkade inte kravla runt på knä och luka ogräs när jag var höggravid, och när lilla S föddes var det andra saker som stod högre i prioritering. Det sorgliga resultatet av det är att min älskade trädgård nu är igenväxt, ruffig och förfallen. Till råga på allt så har ett rackarns rådjur funnit för gott att mumsa i sig barken på det körsbärsträd som jag och J fick i bröllopsgåva, och samtidigt förse sig av mina stackars ynka rosor som jag till min glädje fått se i knopp för första gången på flera år.
Övermodigt hoppades jag på att inget hungrigt kreatur skulle hitta dem i år...
När de reade perenner på Blomsterlandet köpte jag i vild shoppingyra flera stycken som sedan bara fick stå, eftersom jag inte hann plantera dem. Nu är de på väg att dö i sina krukor... Förbannelse!
Då och då tar jag ett tag för att hålla undan det värsta, men det är som att ösa en sjunkande eka med en fingerborg. Det är nog bättre att avvakta hösten, låta ogräset vissna ner och riva bort det nya på vårkanten istället. Och kanske, om jag verkligen försöker, så hinner jag beskära mina prydnadsbuskar innan hösten är här. Det får bli målsättningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar