Doftminnen

Visst har vi väl alla minnen av dofter från vår barndom?
Skogen, havet och ängarna tycktes dofta mycket starkare, eller också är det minnet av doften som biter sig fast.

Som jag minns det, doftade hösten kyligt friskt från nyfällda gula lönnlöv i drivor, rodnande äpplen på dignande grenar, nära nog överblommade krasse och ringblommor. Fuktiga dimslöjor tidiga morgnar, och spindelväv rikt smyckade av daggdroppar, omfamnades av den fylliga, oåterkalleliga doften av annalkande höst.

En annan doft som jag starkt förknippar med min barndom är den av mamma när hon hämtade mig på dagis. Dörrklockans plingande, dörrens lätta gnällande och doften av nytvättad poplinkappa, Oil of Ulay, läppstift, rouge och ett stänk parfym i den tunna scarfen runt mammas hals. Den trygga doften blandades med min förväntan och glädje.

Vissa dofter håller nästan på att försvinna, liksom vissa ljud. Men de ersätts av andra som ligger mer rätt i tiden. Ibland kan jag ändå sakna vissa dofter. Som mammas ansiktskräm. Den ljust rosa flaskan med svart kork bytte först namn, sedan förändrades doften och nu tillverkas den inte längre. Jag kommer sakna den.