Här och nu

I morse såg jag Fredrik Eklund på TV. Han satt i en soffa i på TV4 morgon och talade om hur meditationen frälst honom, och om hur han med dess hjälp klarar av att vara mer "här och nu".

Jag reflekterade lite över det, och känner att det ligger i tiden att ständigt ligga steget före. Att se fram emot "då" och "sedan". Att planera och förbereda inför det som kommer, eller kanske bara eventuellt kommer. Vi har delvis tappat förmågan att hantera livet på volley. Glömt att livet består av upp och ner, glädje och sorg, stress och stiltje. Att allt inte går att planera eller förbereda.
Vi kan inte ha policys och handlingsplaner för allt som händer, för livet är sällan enkelt. Vi måste gå tillbaka och inse att det som sker, både gott och ont, ibland varken är förberett eller förväntat. Men att vi behöver vara närvarande i allt det, eftersom det är just detta som är livet.

Denna något filosofiska insikt kom till mig när jag besökte Östra Sjukhuset för min årliga kontroll. När kontrastlösningen långsamt injicerades i min arm och jag åkte in i Datortomografin och lydde uppmaningen om att växelvis hålla andan och andas igen, fann jag att jag verkligen var i nuet. Lika mycket som när jag för två år sedan fick beskedet om att jag bar på en cancertumör.

Livet går inte att detaljplanera. När någon berättar för dig att du har en dödlig sjukdom ställs allt på ända. Plötsligt betyder "då" och "sedan" väldigt lite. Du är utelämnad till nuet. Vilket är lite märkligt på sitt sätt. Alla vet vi ju att vi ska dö. Det är ett av två beständiga måsten i livet. Man måste välja och man måste dö. Men döden är en ovälkommen och onaturlig gäst som vi gärna väntar ut så länge det går. Jag var heller inte rädd för att dö. Jag var rädd för att inte få leva.

I allt som sedan hände var jag så otroligt närvarande. Jag fokuserade på nuet konstant eftersom något annat både var otänkbart och onödigt. Vem kan tänka på vart vi ska åka på semester nästa år eller ens vad vi ska ha till middag ikväll, när någon talar om för dig att ditt liv är i fara?

Viljan att leva är självprioriterande. Kropp och själ har en samlad uppgift; att kämpa, att överleva och att inte ge upp. Jag är glad över att Fredrik Eklund funnit ett bra sätt att landa i nuet, att finna lugnet och fokusera på det som är viktigt. Meditation är ett sätt. Cancer är ett annat.