- Jag är stark, jag är bäst och jag är vacker!

- Mamma, jag är så dålig och ful...

De där orden skar som knivar inom mig och jag skyndade mig att ta upp mitt barn i knät och fråga henne varför hon sa så om sig själv. Hon kunde inte riktigt uttrycka varför, men bara det faktum att hon uttalade orden gjorde mig ont.
Vi talade om att man inte bara ska vara snäll mot andra, man ska även vara snäll mot sig själv och säga snälla saker om och till sig själv.
För att ingjuta mod, kraft och stolthet över den fantastiska lilla person hon är, kom vi överens om att vi varje morgon skulle stå framför spegeln och i en kraftfull position med hårborsten i högsta hugg hojta;
- Jag är stark, jag är bäst, och jag är vacker!

Så i morse gjorde vi det. Och så började vi vår dag med huvudet högt, blicken mot himlen och våra drömmar intakta.