Igår var jag mentalt någon annanstans när jag lämnade flickorna på förskolan och lite förstrött vinkade jag åt dem och sa.
- Vi ses i morgon.
En sekund tog det innan jag noterade de uppspärrade ögonen och osäkra leendena, varpå jag givetvis försäkrade mina döttrar om att jag faktiskt skulle komma och hämta dem under eftermiddagen och inte dagen därpå.
Idag var jag där jag skulle, men det var inte bussen. Den sedvanligt dåliga sömnen och ohemuligt tidiga uppstigningen, inför den stundande tjänsteresan till Stockholm toppades av en inställd buss.
Det gjorde nu för all del inte så mycket, eftersom vi inte bor på landsbygden och därmed faktiskt har tillgång till många bussar trots den arla morgontimman. Tåget avgicks också i tid från Centralen men sedan tog turen slut. I Skövde stannade vi och fick information via högtalarna att det skett en personolycka norr om Skövde. All trafik till och från Stockholm var därmed stoppad och en lång väntan inleddes. Min inledande känsla var irritation men den övergick snabbt i lättnad över att jag levde och satt på ett tåg i värme, med tillgång till toalett och en bistro. Två timmar senare sitter vi fortfarande här. Men mig är det faktiskt inte synd om alls. Lite perspektiv på livet är sunt ibland...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar