Doften av nybakat bröd

Tentan är skriven, tärningen är kastad och det finns inget jag kan göra åt det...

Jag vet inte hur det gick men det kändes ok i alla fall och det är väldigt skönt att det är över! Efter att ha lämnat den ökända tenta-salen på Victoriagatan 30 åkte jag hem och bestämde mig för att ta en promenad i det vackra, om något kyliga höstvädret. Jag traskade genom de närbelägna gamla villakvarteren i Toltorpsdalen och drömde mig som vanligt bort till en egen liten stuga med trädgård någon gång i framtiden.

När jag kom hem kände jag mig uppiggad och beslutsam så jag tog äntligen tag i de gamla vissna och ledsna växterna på balkongen, rensade bort allt och slängde i komposten, sopade, diskade ur krukorna och staplade ihop möblerna i ett hörn inför vintern. Detta plötsliga påslag av energi utnyttjades sedan genom dammsugning, upprensning i klädhögar, diskning och slutligen genom att kvista ner till affären och panta alla burkar och flaskor som stått i en papperspåse i hallen i ett par veckor som ett konstant dåligt samvete.

Efter det; bakade jag bröd...

Jag har länge retat mig på att det dyra bröd som man köper i plastpåse i affären inte smakar något. Inte ett dyft! Istället för kryddor innehåller det en massa konserveringsmedel, E-ämnen och annan skit som jag absolut inte vill ha i mitt bröd.

Det enda raka är ju att baka själv, men det tar ju lite tid och i vårt stressade samhälle har vi inte den tiden, eller rättare sagt, vi tar oss inte den tiden.

Min salig mormor var en fena på att laga mat och baka. Hemma hos henne fanns det alltid hembakt bröd, kakor och bullar. Hon gjorde fantastiska franskbröd, eller barkis som det heter hemma i Borås, med mycket vallmofrön på.

Det är något magiskt med doften av nybakat bröd, så hemtrevligt och tryggt. Nu sitter jag här i soffan, väldigt nöjd med mig själv och njuter av en nybakad ljummen rågkaka med smör och ost och ett stort glas mjölk. Precis som hemma hos mormor.