Inget kan förstöra en dag som att med en hårsmån undvika att bli överkörd...
Jag promenerar till jobbet varje morgon. En nätt liten sträcka som tar ungefär 45 minuter om man traskar på i hygglig rask takt. Det är ju för all del ganska mörkt och ibland både kallt och blött men jag är utrustad med dubbla reflexband och går med, för väderleken, lämplig klädsel. Dessutom lyssnar jag på musik i min iPod vilket piggar upp den mest trista morgon. Idag var det lite soft Weeping Willows som jag hade i öronen när jag skulle korsa den stora vägen som går mellan Sahlgrenska och Toltorpsdalen. Just denna korsning är lite vansklig. Man måste korsa två körbanor på ett obevakat övergångsställe där de flesta bilister väljer att fullständigt ignorera hastighetsbegränsingen på 50 km/h.
Jag var försiktig och såg mig noga för innan jag korsade. Första delen gick bra men när jag befann mig mitt på övergångsstället på den andra körbanan med några meter kvar till trottoaren, såg jag i ögonvrån ett par billyktor som närmade sig i svindlande hastighet. Jag hörde bildäck tjuta samtidigt som jag på ren instinkt kastade mig framåt. När föraren fick stopp på sin fläskiga Volvo, befann han sig på det ställe där jag varit en sekund tidigare. Hade det varit halt just där hade ni antagligen fått hälsa på mig på Sahlgrenska eller på bårhuset vid det här laget.
Den första reaktionen kom från ryggmärgen direkt ner i benen men när jag förstod vad som just hänt blev jag fullständigt rasande och vände mig om för att säga honom ett par väl valda ord, men mannen bakom ratten vinkade bara lite ursäktande och gasade vidare.
Jag ville säga till honom att han ska vara väldigt tacksam över att han inte i detta nu behöver förklara för min familj att han har kört på mig på ett övergångsställe, att han kanske just var nära att göra sig skyldig till ett antal brott varav det värsta torde vara vållande till annans död genom vårdslöshet i trafik.
Att han ska vara väldigt tacksam över mina snabba reflexer och den torra asfalten.
Och slutligen; att det kanske inte går så bra nästa gång...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar