Så var tentan avklarad för den här gången och ett tillfälligt lugn infinner sig.
Läser i GP att antalet råttor ökar i Göteborg igen efter några år på tillbakagång och att Anicimex jobbar hårt för att hålla stammen nere.
Anledningen till ökningen sägs vara det varma klimatet, människors benägenhet att lämna matrester efter sig i parkerna efter att ha haft picnic och att antalet uteserveringar har ökat.
Min inställning till råttor är kluven.
Jag kan tycka att de har ett ganska näpet utseende med den lilla darrande nosen, morrhåren och de blanka knappögonen. Deras finmotoriska skicklighet med de skära framtassarna, som nästan påminner om människohänder är imponerande. Det är svansen jag tycker är otäck. Kanske för att den är kal, i ständig rörelse och påminner om en liten orm. Jag gillar inte ormar...
B är väldigt förtjust i råttor. Han har haft flera stycken och framhåller ofta deras intelligens, sociala egenskaper, samt att de lever lagom länge, ett par år. De kräver lite men ger mycket. Jag är ändå ganska skeptisk. Råttor som husdjur, kan det vara rätt?
Råttor har ju generellt sett ett ganska dåligt rykte. De påstås vara smutsiga, aggressiva skadedjur som sprider en mängd sjukdomar. Frågan är om det stämmer.
Är det någon egentlig skillnad på tamråttor uppfödda i djuraffär och råttan som bor vid dammen i Slottsskogen? Båda är brunråttor, med skillnaden att den ena är domesticerad.
Varför tycker jag att en tamråtta som äter en gurkskiva i sin bur är så mycket trevligare att titta på än råttan som krafsar runt i löven en mörk höstkväll vid parkeringen hemma? Eller de halvskabbiga exemplar som man ibland ser på gatorna i stan, lubba iväg med blixtens hastighet?
Helt klart är i alla fall att de är tåliga överlevare med en sällsam förmåga att ta sig fram i livet. Ett råttpar kan på ett år ge upphov till 800-1000 nya individer. För att ta sig in någonstans behöver en råtta bara ett 20 mm litet hål. De kan hoppa jämfota flera decimeter i taget. De kan utan problem klättra på insidan av ett lodrätt avloppsrör och falla flera meter utan att skada sig. Råttor är dessutom duktiga simmare och kan vara under vatten i 5 minuter.
Något annat som också är klart, är att ordet råtta genast genererar två läger vid fikabordet; ett för och ett emot. Och jag står, som så många gånger förut, stadigt förankrad i mitten.
Läser i GP att antalet råttor ökar i Göteborg igen efter några år på tillbakagång och att Anicimex jobbar hårt för att hålla stammen nere.
Anledningen till ökningen sägs vara det varma klimatet, människors benägenhet att lämna matrester efter sig i parkerna efter att ha haft picnic och att antalet uteserveringar har ökat.
Min inställning till råttor är kluven.
Jag kan tycka att de har ett ganska näpet utseende med den lilla darrande nosen, morrhåren och de blanka knappögonen. Deras finmotoriska skicklighet med de skära framtassarna, som nästan påminner om människohänder är imponerande. Det är svansen jag tycker är otäck. Kanske för att den är kal, i ständig rörelse och påminner om en liten orm. Jag gillar inte ormar...
B är väldigt förtjust i råttor. Han har haft flera stycken och framhåller ofta deras intelligens, sociala egenskaper, samt att de lever lagom länge, ett par år. De kräver lite men ger mycket. Jag är ändå ganska skeptisk. Råttor som husdjur, kan det vara rätt?
Råttor har ju generellt sett ett ganska dåligt rykte. De påstås vara smutsiga, aggressiva skadedjur som sprider en mängd sjukdomar. Frågan är om det stämmer.
Är det någon egentlig skillnad på tamråttor uppfödda i djuraffär och råttan som bor vid dammen i Slottsskogen? Båda är brunråttor, med skillnaden att den ena är domesticerad.
Varför tycker jag att en tamråtta som äter en gurkskiva i sin bur är så mycket trevligare att titta på än råttan som krafsar runt i löven en mörk höstkväll vid parkeringen hemma? Eller de halvskabbiga exemplar som man ibland ser på gatorna i stan, lubba iväg med blixtens hastighet?
Helt klart är i alla fall att de är tåliga överlevare med en sällsam förmåga att ta sig fram i livet. Ett råttpar kan på ett år ge upphov till 800-1000 nya individer. För att ta sig in någonstans behöver en råtta bara ett 20 mm litet hål. De kan hoppa jämfota flera decimeter i taget. De kan utan problem klättra på insidan av ett lodrätt avloppsrör och falla flera meter utan att skada sig. Råttor är dessutom duktiga simmare och kan vara under vatten i 5 minuter.
Något annat som också är klart, är att ordet råtta genast genererar två läger vid fikabordet; ett för och ett emot. Och jag står, som så många gånger förut, stadigt förankrad i mitten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar