Jag är så glad för att mina vänner är just mina vänner.
Vänner är ingen självklarhet och heller ingen mänsklig rättighet. Ibland har man de vänner man förtjänar, och ibland har man inte det...
Jag har under delar av mitt liv varit ensam. Ibland av eget val ska understrykas. Jag trivs faktiskt ganska bra med mig själv när jag vet att jag har ett val. Jag kan om jag vill, umgås med någon annan. Jag behöver inte sitta ensam hemma om jag inte vill.
Men jag minns fortfarande hur det var när jag inte hade det valet. Jag minns hur det var att fasa inför helgen. De dagarna utan jobb eller skola som var så långa och tomma om man inte hade någon att umgås med eller prata med.
Därför är jag så glad för mina vänner idag. Det är så värdefullt att veta att jag har mina dem ett samtal bort. Att bara chitchatta lite på telefon om allt och inget kan räcka tills den gången man ses.
De bryr sig om mig, om hur jag mår, vad som händer i mitt liv. De gläds med mig och delar mina sorger. De finns där för mig och jag för dem. Lite som ett äktenskap.
I nöd och lust, i vått och torrt. Ibland glider man ifrån varandra men hittar nästan alltid tillbaka igen.
Så tack för att ni är mina vänner, och för att jag får vara er vän!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar