I går var det den obligatoriska julfesten på jobbet.
Jag tycker det är så kul med fest, kalas och spektakel så jag har en nästintill självskriven roll i festkommittén.
Men det är inte bara roligt. Det kan också vara ett våldsamt otacksamt uppdrag att vara festfixare. Det är nämligen alltid en eller flera som inte är nöjda. Det är fel på än det ena, än det andra. Maten, bordsplaceringen, sånghäftena, tävlingarna, volymen på musiken, låtarna osv. osv. i all oändlighet. Men igår tyckte jag själv att vi faktiskt lyckades ganska bra. Alla verkade tämligen nöjda och de som inte var tillfreds hade i alla fall vett på att tiga om det.
På jul ska man vara go och gla, glömma gamla oförätter och vända andra kinden till. Vara mild och vän...
Ha! Ni skulle varit med under den musiktävling som anordnades av några kollegor efter julbordet. Redan efter första låten svallade känslorna och det ropades både "fusk" och"efterkonstruerade regler". Undertecknad, som är ganska vass på musik, kände hornen växa i pannan när det andra laget snek till sig en oförtjänt poäng.
Herregud, man ska inte leka lekar med sådana som mig. Jag spelar inte ens sällskapsspel längre för att jag inte bara är en fruktansvärt dålig förlorare, utan en nästan ännu värre vinnare...
Men igår var det inte bara jag... Lekar tar fram det värsta i människor, och man får se sidor hos sina kollegor som man inte visste fanns (och som de nogsamt försökt att dölja i alla år...)
Men roligt, det hade vi! Även om det blev oavgjort i tävlingen för att det andra laget fuskade!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar