Julen är kommen. Frid och fröjd i alla sinnen. :-)Själv är jag lyckligt lottad. Jag får fira jul med mina nära och kära i ljus och värme, med mat i överflöd. Jag är väldigt tacksam för det.
Min barndoms jular minns jag som rena bullerby-idyllen. Speciellt julaftons morgon var magisk. Jag brukade vakna tidigt, spänd av förväntan tassade jag ut i vardagsrummet i bara nattlinnet. Jag tände granen och såg det milda ljuset speglas i de djupröda julgranskulorna. Sedan satte jag mig ner och började systematiskt klämma och försiktigt skaka på paketen. När min syster vaknade gjorde hon mig sällskap efter att hon lagt på en lagom raspig julskiva som bidrog till magin.
Granen ja... En rolig historia i sig... Ibland fick vi försöka maskera det faktum att det stackars trädet saknade grenar på en sida, eller att ett parti helt saknades på mitten. Min far blev till sist fråntagen uppdraget att inhandla julgran det året då mamma bröt ihop av skratt vid åsynen av det rangliga spektakel han stolt kommit hem med. Inte ens pynt kunde rädda situationen och det slutade med att vi åkte och köpte en ny gran.
Det doftade alltid väldigt gott hemma vid jul. Hyacinter, glögg, pepparkakor, köttbullar, Jansson och skinka. Mamma och mormor stod i köket mest hela tiden och lagade mat och när vi blev lite äldre hjälpte jag och min syster till.
Ett favorituppdrag var att bygga pepparkakshus. Nu hör det till saken att vi har en morbror som är en fena på pepparkakshusbygge. Han gör delarna själv, fäster ihop dem med smält choklad eller smält socker, tillverkar små vackra istappar i kristyr som hänger från takskägget och dekorerar sedan med nonstop i stiligt mönster på taket.
När vi gör pepparkakshus köper vi delarna i affären och sätter ihop det med Karlssons klister... Ibland går någon del sönder och då får huset ett helt nytt utseende. Kristyren brukar ofta bli för lös och rinner ner för tak och väggar tätt följt av nonstopen. Det pudrade florsockret brukar klumpa sig och lägga sig i drivor. Kort sagt; vårt pepparkakshus brukar bli mer originellt än vackert. Men det framkallar alltid glada skratt när morbror med familj kommer på besök och han knäcker sig av vild munterhet över vårt tappra försök.
Men det hör liksom julen till och det bjuder vi så gärna på. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar