Drömmar

Jag sover förhållandevis lätt. Vaknar av minsta ljud och behöver både mörker och rätt temperatur i sovrummet för att kunna sova. Jag drömmer mycket, eller snarare minns mycket av mina drömmar, och ibland vaknar jag helt förundrad över vad min hjärna har hittat på under natten!

Jag drömmer ofta om hus. Små, stora, nya och gamla. Allt från slott och herrgårdar till torp och stugor.
I drömmarna befinner jag mig i olika miljöer, men det går ut på att jag rör mig där inne, från rum till rum, jag vandrar igenom korridorer och salar, uppför och nerför trappor.
Jag känner nyfikenhet och förundran, ibland känns det nästan som att jag letar efter något.

Hus har alltid trollbundit mig och jag känner mig väldigt besläktad när jag besöker en gammal byggnad. När man kliver in i ett hus kan man nästan känna stämningen där. Hus har en själ, och det känns i hela kroppen om det är ett lyckligt hus eller ett hus i sorg...

Det mest ledsamma jag vet är gamla ödetorp. En liten sned stuga  med inrasat tak, helt översållad av vegetation, flagnande färg och krossade fönsterrutor ger mig ett nyp i hjärtat. Vilka bodde där? Hur många barn fötts och har vuxit upp där inne, värmt sig vid spisen, lekt, skrattat och gråtit? Hur många har älskat och hatat, kämpat på trots att de haft det fattigt och knapert? Nu är de borta och glömda. Och huset som de en gång byggde, älskade och vårdade är nu dömt att duka under av tidens tand. Det gör mig så ledsen...