Pioner och blodlönn

Efter det omfattande regn som under helgen generöst vattnat vår trädgård såg mina pioner påtagligt ledsna ut. Just pioner är en av mina favoritblommor eftersom de dels är så vackra och blommar så rikligt, dels finns i ett sådant brett utbud med avseende på form, färg och doft.

I ett land på gräsmattan nedåt gatan har jag anlagt en blomsterrabatt med klint, pioner, riddarsporrar, prästkragar och lite annat. Det är en fröjd för ögat att se hur det prunkar och växer, men som jag nämnde gjorde den ymniga vätan att de stora blomkronorna nu nickade och långsamt hukade sig mot marken.

Min kära sambo som fröjdades av hjärtans lust i garaget med renovering av en gammal motorcykel, fick vid en snabbtitt in i vardagsrummet instruktioner om att hitta en metallbåge och stötta upp pionerna. Instruktionerna var i mitt tycke glasklara men bara för att försäkra mig om att problemet var åtgärdat frågade jag lite senare på kvällen när vi satt i soffan och såg på TV om han hade stöttat upp pionerna varpå jag fick ett jakande svar.

Döm om min förvåning och indignation när jag idag upptäckte att pionerna saknade en metallbåge att vila på! Raskt förbyttes förvåningen till vrede och inom mig fräste det till av ilska för att min livskamrat så nesligt hade ljugit om den lilla tjänst jag bett honom om.

Jag hann arbeta upp mig rejält och svärande letade jag själv fram en båge och petade under de tunga växtdelarna. Efter förrättat värv gick jag muttrande uppför trappan och blev ett ögonblick stående på avsatsen vid entrédörren. Nedanför ligger våra två terasser som vi byggt upp med överbliven sprängsten från dräneringen och i dessa har jag planterat forsythia, japansk blodlönn och en mängd tulpaner. I den nedersta terassen vilade den japanska blodlönnen sina tunna grenar på en grön metallbåge som någon omsorgsfullt petat ner i jorden. Det tog ett tag innan jag fattade att det måste vara J som varit där och stagat upp lönnen och när den insikten slog mig flinade jag brett och skämdes.

Min älskling är bra på så många saker men växter och blommor är verkligen inte hans gebit. Jag tyckte att jag varit övertydlig i mina instruktioner men uppenbarligen gick det alldeles utmärkt att missförstå. Jag fick dåligt samvete över att jag blivit så arg och direkt när han kom hem kysste jag honom och visade honom hur en pion ser ut. Från och med nu så klarar han av att se skillnad på en pion och på en japansk blodlönn men nästa gång jag ber honom om en tjänst som har med trädgården att göra ska jag försöka vara mer pedagogisk.