Ett skrik i natten...

Det var fredag och klockan var strax efter midnatt. Jag och J hade just gått och lagt oss och jag hade precis somnat.
Allt var tyst, men så plötsligt, slets sömnen abrupt itu av ett gällt skrik!

Vi flög ur sängen och såg på varandra med uppspärrade ögon. Skriken utifrån lät fasansfulla och fick håren att ställa sig upp på armarna. Jag försökte förtvivlat att få upp rullgardinen och persiennen för att se om någon blev mördad nere på gatan. J kastade på sig byxor och skor och rusade ut i natten.

Vid det laget hade jag vaknat till liv och sansat mig så tillvida att jag förstod att det måste vara något djur som skrek. Att det inte var katter som slogs var jag säker på eftersom vi är mer än väl bekanta med sådana ljud.

Skriken tystnade och J återvände in i huset och berättade att det var en räv nere på gatan. Tätt bakom honom kom vår katt strykande med raggen rest och vild blick. Det var ett möte dem emellan som utmynnade i rävens fruktansvärda läten.

Jag var helt darrig och blek efter det plötsliga adrenalinpåslaget och det tog lång tid att få ner pulsen och komma till ro igen. Till sist somnade vi men jag förundras fortfarande av hur naturen kan ha utrustat Mickel Räv med så märkliga röstresurser.