I vår familj har vi aldrig firat namnsdagar med någon ordning, mer än med ett flyktigt grattis. (I den mån man kommer ihåg, eller blir påmind om det)
Min mormor hette Margit och var en sådan urtyp för hur man föreställer sig just en mormor. En snäll tant som trivdes bäst i köket, där hon regerade med ett stort förkläde över känningen eller städrocken vid bullbak, köttbullsrullning, krämkokning och potatisskalning.
Det är så jag minns henne. Eller på huvudet i något grönsaksland vid sommarstugan. Hennes sönderrivna armar efter duster med krusbärs- eller hallonbuskarna. Jordiga fingrar och sjaletten på huvudet. Promenader till grannarnas hönshus för att "mata typperna".Hennes stilla gungande när hon sträckte ut sig i hammocken för att vila sin värkande rygg. Hembakta kakor och egen saft. Det gröna gräset och tusenskönor i drivor. Det var sommar, sol och en barndom så fri och lycklig som den kan bli.
Mormor är död sedan många år. Sommarstugan såld och förfallen men minnena gömmer jag för alltid i mitt hjärta. Tack mormor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar