Soldyrkare

Inte är det väl konstigt att vi svenskar är så faschinerade av, och tokiga i solen.
Vi lever vårt liv i mörker och kyla här uppe i det gråmulna norden, endast hjälpta av de få veckorna på sommaren då den välsignade gula bollen behagar lysa som starkast. Jag är inget undantag. Jag är en sann soldyrkare, trots att jag har begåvats med tämligen usla genetiska förutsättningar för att vistas i UV-strålarna någon längre stund.

Det är något magiskt med solen. Att få känna den mot sin hud, kisa mot den, se dess reflexer blänka i havets vågor. Med solen kommer liv och jag skulle nog säga att jag faktiskt lever i en halvdvala under årets mörka period. Allt går på halvfart, allt är jämngrått, trist och utslätat. På vårkanten börjar det genast kännas bättre. Årets höjdpunkt för mig är de fyra veckorna då jag är ledig, då jag får njuta av ljus, värme och total frihet.
Då blir stressen stor när det regnar, när det är kallt och blött. Jag känner mig lurad och vill besviket stampa med foten som en femåring och skrika - NEJ!! GE HIT MIN SOL!!

Jag har en vecka och tre dagar kvar av min semester och om det finns någon rättvisa här i världen så är det bara torra fina högtryck som väntar. Jag håller tummarna och laddar med solskyddsfaktor!