Se upp i backen!

Fram tills i föregående vecka hade jag aldrig stått på ett par utförsskidor.

-Va?! säger ni nu, Hur i hela fridens dagar är det möjligt?! Hur kan man undgå att komma i kontakt med skidåkandets ädla konst efter så många sportlov genom uppväxten?

Jo, det går alldeles utmärkt, om man har föräldrar som inte är så där vansinnigt frälsta i vintersport, och då man i övrigt inte kommit i kontakt med snön på annat sätt än det obligatoriska snöbollskriget på skolgården.

Mina sportlov bestod av resor till de småländska glasbruksbygderna med bil och husvagn. Inte så spännande kanske, men en god affär för den ömma modern som fyndade glas i vild frenesi på samtliga fabriksförsäljningsställen.

De senaste åren har jag börjat inse att jag möjligen har missat något av värde. Att skidåkning faktiskt ser riktigt trivsamt ut och att jag nog skulle vilja prova om jag möjligtvis besitter en inneboende fallenhet och talang för sådan aktivitet.

Föregående vecka fick jag så chansen. B lovade att introducera mig i skidåkningens magi och lät med bestämdhet påskina att skidåkning är det närmaste man kommer motorcykelåkning vintertid, och det är ju något jag gillar skarpt!

Jag bävade lite inför att ha min käreste som skidlärare och var noga med att förklara för honom att om vi mot förmodan skulle bli ovänner i skidbacken så var det med automatik hans fel.

I sin modesta blygsamhet lät han meddela att han inte bara var världens bästa skidåkare utan därtill världens bästa pedagog, och om jag inte lärde mig, så berodde det definitivt inte på lärarens insats.(...)

Vi lämnade det resonemanget och såg med tillförsikt fram emot att anlända till skidanläggningen i Ulricehamn, en timmes bilresa från Göteborg.

Inne på skiduthyrningen bet jag tappert ihop när mina stackars fötter och vader klämdes fast i ett par pjäxor som experten bedömde skulle passa. Ont gjorde det, och jag kände mig som en utstött brottsling, ingjuten i cement med vidare transport för ståplats i Nybroviken. Efter pjäxorna fick jag ett par skidor i passande längd då jag uppgivit min längd. Sedan hade tjejen bakom disken mage att fråga efter min vikt! Vilken fräckhet! Jag blängde surt på B och undrade om det verkligen var nödvändigt, och det var det. Det blev inte mindre jobbigt när tjejen (låtsades?) inte höra och upprepade siffrorna med förundran... *Fnys*

När jag plockat åt mig ett par stavar blev det så dags för nästa steg; att lära sig att åka lift!

Det var faktiskt lättare än vad jag trodde och vi kom raskt upp i barnbacken.

Här höll B en liten föreläsning som gick ut på att filmrepliken "Tyngden på dalskidan älskling" inte var helt fel.

Därefter följde en lektion i att ploga och sedan att lära sig svänga. Jag blev efter viss träning ganska duktig på att svänga höger, men mindre bra på att svänga vänster, och det ställde till det för mig ett tag. Flera gånger rasade jag ihop i en hög men skrattade mest över hur roligt det måste sett ut. Till en början fick B dra upp mig på fötter för jag kunde för mitt liv inte ta mig upp själv när fötterna satt fast nästan upp till knäna, men efter ett tag lyckades jag även bemästra det. Jag kämpade på ett bra tag och förundrades över hur tålmodig och pedagogisk B faktiskt var. Han gav goda råd, uppmuntrade mig och rättade till detaljer.

Efter ett tag förflyttade vi oss till den lite brantare delen av barnbacken och där lämnade han mig för att träna på egen hand, medan han åkte i de stora backarna. De som känner mig vet att jag är envis som en gris, och det brukar ge utdelning. Jag kämpade och slet, ramlade och slog mig, åkte in i ett staket, fick upp för hög fart och slängde mig i panik. Men... allt detta innebar att jag faktiskt kände mig ganska så säker när B då och då kom för att titta till mina framsteg.

Jag kunde åka skidor!

När liften plötsligt stannade blev jag besviken... Stängde de redan? Det började mörkna och klockan var fyra. Sedan halv tio på förmiddagen hade jag varit i backen, och det var hur kul som helst! Känslan av att susa fram med breda svängar, gott nedlägg och avsluta med en snygg tvärnit med snö sprutande runt skidorna, det var fantastiskt!

Det här måste jag göra igen!