Termometern står på minus sju grader, snön gnistrar i trädkronorna. Det är krispigt kallt och de torra kristallerna av is knarrar skönt under sulorna på kängorna. Solen strålar från en klarblå himmel och reflekterar vitt ljus från alla snöklädda ytor.
Jag drar ett djupt andetag och låter vinterluften fylla mina lungor. Med rosor på kinderna och en kall näsa traskar jag fram, skönt påpälsad med varm jacka, termobyxor, pälsfodrade kängor, mössa och vantar.
Det här är den bästa vinter jag har upplevt på många år. Jag förstod inte hur mycket jag har saknat snön förrän nu. Kall vit snö som ligger kvar, och inte blir till brunt slask efter en dag eller två. Den uppfriskande kylan som vederkvicker både kropp och själ. Fantastiskt!
Jag har åkt pulka med min systerdotter, byggt snölykta, gjort snöänglar och betraktat stjärnklara nätter med vit rök strömmande ur näsborrarna.
Länge leve vita vintrar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar