Granen

Det har väl knappast undgått någon att jag är en riktig julälskare Jag myser framför brasan, slår in julklappar och kokar knäck till smäktande toner av Bing Crosby. Pyntar och plockar, städar och gör fint. Plötsligt förvandlas jag till en Stepford-wife med tusen projekt igång samtidigt, allt för att sträva mot perfektion. Ja, den perfekta julen!

J låter mig hållas. Småler bara lite åt min iver och tröstar mig när jag bryter ihop i stressrelaterade kollapser och osammanhängande ylar att jag inte hinner.

Jag ska ju koka skinka och grönkål, göra kola och slå in i cellofan, handla de sista julklapparna och finurla ihop fiffiga rim, montera ihop pepparkakshuset och gärna baka sju sorters kakor...

Olägligt nog beordrades jag att inställa mig i Hufvudstaden för en utbildning måndag och tisdag... I JULVECKAN!!!

Om jag inte tuggat sönder mina fingrar tidigare så kan jag nu meddela att jag skriver med såriga, köttiga tentakler.

Nåväl. Igår kom vi äntligen iväg för att köpa en gran. Lycka! Jag har aldrig tidigare haft plats för en gran så jag har fått glädjas åt andras.

Det där med gran är roligt. Hemma hos mina föräldrar var det mamma och jag som brukade köpa gran. Pappa blev fråntagen det uppdraget ett år när han kom hem med ett skrangligt beläte som saknade grenar på ena sidan. Han förstod inte alls varför familjen klagade, den sidan kunde ju ändå stå vänd in mot väggen(...)

Om jag inte minns fel åkte vi faktiskt och köpte en ny gran det året...

De senaste åren har de under mina vilda protester begagnat sig av en plastgran. Urrrk! Hädelse säger jag! En sådan skabbig tingest kommer aldrig att komma innanför min dörr.

Så det var med spänd förväntan (och i mitt fall även med spända käkar) som vi anlände till de lokala granförsäljarna för att hitta den perfekta granen. Inte för stor, eller för liten, inte för gles eller pinnig i toppen, inte för ihoptryckt eller osymmetrisk... Förvånade nog hittade vi en bara efter några minuter. Den var inte perfekt men den var fin ändå.

Den kvällen frossade jag i julmys. Att klä granen är lite heligt och något som hela familjen gör men det blev inte riktigt som hemma. J gjorde lite halvhjärtade försök att tillfredsställa mina önskemål om delaktighet, och katten var som vanligt mest i vägen och dängde till julgranskulorna med tassen. Men det gjorde inget. Jag var lycklig, och granen blev väldigt fin.