Förbannelse över snön!

Lika intensivt som jag nyss hyllade solen, känner jag idag hat mot den vinande snön.
I vanlig ordning ämnade naturen skoja till det genom att överraska med ett av sina bakslag. Nyss var det sol och vårlikt, men det förbyttes snabbt i kyla, snö, regn och blåst. Det smutsiga blöta dominerar återigen, och som följd av det känner jag mig osedvanligt dyster till sinnes.
Vän av ordning lär väl fnysa och reflektera över att allt är som det ska. Det hör till, och varje år är det samma sak, men jag lider verkligen av det här.

Det är som att låta en svältande känna doften av en portion ljuvlig mat, och sedan fräckt rycka undan tallriken. Som att låta en tävlande ana segern och sedan lägga krokben just före målsnöret. Som att förvägra en stackars törstande några droppar vatten genom att hälla ut det på marken framför honom...
Jag vill bara gå hem och lägga mig. Dra täcket över huvudet och komma fram först när solen åter behagar visa sig.
Men jag gör som jag brukar. Biter ihop och står ut.