Saga är en vacker liten dam med bärnstensfärgade ögon och yvig man och svans. Hon är en korsning mellan allt möjligt, men med betydande inslag av Norsk Skogskatt.
En katt kan se mjuk och gosig ut, men faktum är att den i sanning är vass i fem ändar av sex. Saga kan se ut som ett mjukisdjur när hon ligger ihopkurad som en liten boll och sover, men när hon gäspar och blottar sina imponerande huggtänder påminns man om att det här en liten tiger. Ett rovdjur som domesticerats under årtusenden men likväl är just det; ett rovdjur.
Därför är det inte så konstigt att instinkten slår till och på ett ögonblick får den mjuka tabbymönstrade pälsbollen att förvandlas till en grym och blodtörstig mördare...
Igår hade jag migrän och efter en halv dag på jobbet insåg jag det ohållbara i att befinna mig där och åkte istället hem för att dra ner rullgardinen och bädda ner mig i sängen.
Min ankomst gladde det lilla djuret alldeles omåttligt denna dag vilket var lite märkligt med tanke på att hon inte är den översociala typen. Redan i hallen demonstrerade hon sin förtjusning över att någon kommit hem. Hon strök sig kring benen, jamade och vässade belåtet klorna på hallmattan.
På golvet mellan hallen köket såg jag en av hennes leksaksmöss och tänkte precis plocka upp den och kasta iväg den, då jag med ett utrop av avsmak ryggade tillbaka och kände äckelkänslorna välla upp.
Det var ingen leksaksmus som låg där...
Det var ett nydödat byte som vår lilla jägare förnöjt förevisade en av sina människor genom att ömsom slicka på det, ömsom putta lite med tassen i förhoppning om att den stackaren kanske skulle röra lite på sig igen.
Som tur var, var den stendöd.
Helt ologiskt för en katt började människan svära och gapa, utstöta äcklade ljud och åbäka sig. Istället för att vara glad över den fina presenten sopade människan under mycket tjutande och fula ord upp sorken på en tidning och slängde den i sophinken...
Människor är konstiga...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar