Summering av året...

Nyårskrönikorna avlöser varandra och det har blivit dags att summera 2015. I samma stund som vi avslutar det som nu blivit historia, är det också tid för att träda in i det ännu oskrivna blad som är 2016.

Mycket har passerat, både ont och gott, och för mig har det också inneburit att jag även summerar de senaste fem åren av mitt liv. Att få ett cancerbesked har den lilla fördelen med sig att man värderar sitt liv lite annorlunda och ser på tillvaron på ett delvis nytt sätt. Jag kan bara konstatera att jag just de senaste fem åren har varit med om mer omvälvande ting än under någon annan period i mitt liv.

Låt oss inleda vår odyssé i det halva decennium som betytt så mycket för mig:

Under 2010 träffade jag min stora kärlek, min livskamrat och man. En helt vanlig kille. Snäll, omtänksam, rolig, med en positiv inställning till livet och med samma värderingar som jag själv. En livspartner, någon att hålla i handen när livet fyrar av en spottloska i ansiktet och kastar ner en i ett stort svart hål. Han som hållit mig uppe, tröstat mig i sin trygga omfamning, han som jag skrattat med i allt elände, och han som delat samma nyfikenhet och lusta för äventyr som jag själv.
Då visste jag det inte, men jag hade funnit min pusselbit.

Vi förlovade oss året därpå och 2011 blev också året då vi blev gravida.

2012 föddes vår älskade lilla E.

2013 gifte vi oss, omgivna av släkt och de närmaste vännerna en fantastisk dag i juni.

2014 föddes lika älskade lilla S.

och i oktober 2015... fick jag veta att jag hade cancer.

Jag opererades och återhämtade mig, allt under loppet av en månad och sedan inleddes cellgiftsbehandlingen. Varannan vecka under 6 månader får jag dropp med cellgifter som ska minska risken för återfall.

Så mycket har hänt. Både ont och gott. Både i världen och i allas våra liv.
Men låt oss nu blicka framåt. Sträcka på oss och med mod och tillförsikt träda in i det nya året samtidigt som vi tänker lite mer på andra människor än oss själva. För hur det nu är så finns det ändå alltid någon annan som har det värre, och våra vardagsproblem ter sig ganska futtiga i jämförelse med det vi ser på nyhetsrapporteringarna.

Men kära vänner, visst är det väl så att kärleken till livet och varandra är det starkaste och finaste vi har? Så älskade ni, ett gott nytt år tillönskar jag er. Må lycka och välgång följa er in i 2016!