Om en vecka ska jag flytta...
Samtidigt som jag packar upp den ena banankartongen efter den andra med älskade ägodelar, som böcker och skor, håller jag på att renovera den nya lyan. Det är mycket som måste göras. Taken ska målas, alla väggar måste spacklas, slipas och målas liksom alla dörr- och fönsterkarmar. Underarbetet tar längst tid och är sååå tråkigt... Jag inledde med en ganska hög ambitionsnivå som med tiden har sjunkit avsevärt... Måste det där verkligen målas? Kan man måla taket bara en gång? Kan jag leva med att insidan på skåp och garderober är masonit- och trären? Och så dessa bakslag... Färgen tar slut, (delvis på grund av att jag satte foten rakt i färghinken när jag tog ett kliv ned baklänges från en trappstege, ska inte upprepa vad jag sa då, men det var en smula starkare än - Hoppsan!)
När vi hade målat köket nästan helt klart, kom min snälla bovärd för att riva bort alla kilometrar elkablar och suspekta ledningar som är dragna överallt runt dörrposter och golvlister. Jag var inte där då, men hade meddelat att det bara var att kliva på och sätta igång och att vi hade målat en del redan.
-Inga problem, sa han. Det ser vi.
Jo eller hur?! När vi kom dit dagen därpå hade de med liv och lust ryckt kablar både högt och lågt, även på de väggar där det var nymålat... Det var bara att ta fram tuben med spackel och sätta igång att laga... Det försenade hela projektet eftersom spacklet måste torka innan man kan slipa ner det och måla om...
Jag har inte tid för fler sådana överraskningar. Ikväll ska jag måla i badrummet. Och jag ska inte sätta färburken på golvet bakom mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar