Min stackars kropp chockades antagligen svårt av att återföras till hembygden och reagerade således en vecka senare genom att bryta ut i en ganska kraftig förkylning. Halsen känns sträv, ögonen torra och näsan kliar och rinner. Hjärnan fungerar påtagligt långsammare än normalt och förefaller simma runt i ett lager bomull. Varje nysning framkallar gigantiska muskelsammandragningar i mellangärdet och en ny kaskad av snytbar materia ur näsan. Synnerligen obehagligt.
För att citera min vän och f.d kollega Karin; " - Var kommer allt snor ifrån...?!"
På Wikipedia kan man läsa följande:
"Snor eller nasalt mucus är det slem (mucus) som bildas av slemhinnorna i näsan. Slem bildas även av ackumulerad extracellulär vätska, vilken ökar i omfattning vid ett inflammationssvar. Under en dag kan det bildas upp emot ett par deciliter slem."
Ett par deciliter, jo pyttsan! Inte för att jag mäter i decilitermått men med tanke på hur många pappersnäsdukar jag har lyckats blötlägga totalt i mina försök att tömma näshålan på "mucus" så torde det snarare handla om LITER!
Det värsta med det här är att det inte går att påverka. Jag som är en rastlös själ kan bara invänta bättre (och friskare) tider, och som ni alla vet så avskyr jag att vänta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar