Var på landet i påsk och njöt av sol, värme, god mat och min underbara familj. Varje gång jag kommer till det lilla solgula huset vid havet så inleder jag vistelsen med en liten runda i trädgården. Jag älskar blommor och trädgården har på något sätt blivit överlämnad i min ömma vård. Inte mig emot. Det finns få saker som är så avslappnande som att få dyka på huvudet ner i ett land och rensa ogräs. Känslan av tillfredsställse är total när ryggen värker efter en lång dags krattande, rotryckande, grävande, närande och vattnande. Det är så skönt att låta händerna arbeta och tankarna vandra fritt.
Tyvärr har vi ett gäng marodörer som saboterar odlingsglädjen. Sniglar för all del, men värst är ändå kaninerna. I påsk hade vi besök av en stor familj med bedårande små skuttbollar. Ungarna är bara några veckor gamla med små spetsiga öron och för stora tassar. De är som sagt söta att titta på men de (eller kanske mest deras föräldrar) skövlar allt som kommer i deras väg. Krokusarna, ginsten, syrénbuskarna, allt har de tuggat på... Totalt orädda sitter de och mumsar på mina blommor och buskar, till synes oberörda av kastade föremål, hojtande och handklappande. Visst ska det finnas plats för all flora och fauna men de kunde gott få hålla sig utanför staketet till just MIN trädgård... Tills de små liven har lärt sig att hålla sig på rätt sida stängslet så resignerar jag och nätar in varenda planta med hönsnät. Inte blir det vackert, men hellre en instängd blomma än inga blommor alls...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar