Vinnarskalle...?

Märkligt uttryck det där... Vinnarskalle... Finns det någon som VILL förlora? Eller avser det kanske sådana som mig... tävlings-junkies...?
Jo, jag erkänner här och nu... Jag är totalsåld på tävlingar. Alla typer...
Varför? undrar ni, och svaret är lika enkelt som självklart: FÖR ATT MAN KAN VINNA!
Jag dammsuger nätet efter tävlingar och deltar i det mesta, med chans att vinna allt från spa-paket till en pellets-panna. (Herregud, vad skulle jag göra med den om jag skulle vinna? Jag bor ju i lägenhet...)
Men det hjälps inte om det är något helt onödigt, fult eller något jag absolut inte vill vinna, jag kan inte sluta tävla ändå... Jag löser korsord, hittar på slogans, deltar i frågesporter med diverse obskyra ämneskategorier och spelar webb-spel, allt för att vinna...

Mina vänner som känner mig väl, vet att jag inte bara är en dålig förlorare, jag är dessutom en fruktansvärt dålig vinnare! Av den anledningen spelar vi inte längre så mycket sällskapsspel. Det frestade för mycket på vår vänskap. Jag som vanligtvis är en ganska snäll person förvandlades under våra småtrevliga spelkvällar till en tämligen odräglig typ. De gånger jag vann, var bara marginellt behagligare än de gånger jag förlorade... Liksom den taskige unge Nelson i The Simpsons vill jag bara peka finger och skrika Haa-haa! till förlorarna. Eller som neurotiska Monica i Vänner, triumfera i en segerdans och skrika - You loose sucker!!

Det ser illa ut, jag vet, men för det mesta kan jag lägga band på mig och bara flina självbelåtet när jag vunnit, njuta av min egen förträfflighet.
Jag hoppas kunna jobba bort denna fula egenskap så småningom, men tills dess... Game on?